Vilka lättnader i strandskyddet kan man förvänta sig till följd av att Utredningen om översyn av strandskydd (Dir. 2019:41) ska lämna sitt betänkande till regeringen senast den 30 november 2020?

Strandskydd

Indelning i hög och låg skyddsnivå

Det kan tänkas att utredningen kommer att föreslå att dela in det generella och det utvidgade strandskyddet i olika skyddsnivåer, såsom hög, låg och mittemellan skyddsnivå. Utredningen kan även ta fram förslag på olika rekvisit som ska tillämpas vid bedömningen av geografisk indelning av strandskyddade områden. Den praktiska differentieringen av geografiska skyddsområden kommer troligtvis att delegeras till kommunerna med efterföljande regelbunden översyn.

Områden med god tillgång till sjöar och stränder, som är mindre exploaterade, med lägre befolkningsgrad och mindre skyddsvärd natur, samt områden längre bort från strandlinjen kan tänkas falla under kategorin ”låg skyddsnivå”, medan områden i och runt storstäderna, skärgården och attraktiv kust med hög exploateringsgrad och större population kan tänkas falla under kategorin ”hög skyddsnivå”, där dispensbestämmelserna fortsättningsvis kommer att tillämpas restriktivt. Liksom områden som innehåller höga naturvärden såsom nationalparker, naturreservat, Natura-2000, områden av riksintressen kan komma att falla under ”hög skyddsnivå”, där det likt idag fortsättningsvis kommer att bli svårt att erhålla dispens från strandskyddet. Områden som inte inhyser särskilt värdefulla växt- och djurarter eller är särskilt attraktiva för friluftslivet kan komma att falla under kategorin ”låg skyddsnivå”, där dispensmöjligheter blir större, till skillnad från områden med flertalet arter skyddade enligt artskyddsförordningen som kan tänkas bli ännu svårare att exploatera i framtiden.

Det vore önskvärt om utredningen kunde enas om att terrängförhållanden, till skillnad från lagstiftarens uttalanden i 2008/09 års proposition, kunde beaktas vid bedömningen av områdenas attraktionsvärde och vid dispensprövning.

Kommunernas ökade inflyttande

För att öka lokalt inflyttande och för att den variation i strandskyddsbehov som finns i landet ska få genomslag kan tänkas att kommuner, efter samråd med länsstyrelserna, får utvidgat mandat till att bestämma vilka områden i respektive kommun som ska pekas ut som hög- respektive lågskyddsvärda. Det kan tänkas att bestämmelser i miljöbalken om LIS, där kommuner ska peka ut områden lämpliga för landsbygdsutveckling i strandnära lägen i sina tematiska tillägg till översiktsplaner, kommer att kompletteras och utvidgas.

Mindre sjöar och vattendrag

Det är vidare möjligt att utredningen kommer att föreslå att undanta artificiella sjöar och vattendrag från strandskyddet. Om utredningen vågar sträcka sig längre så skulle den även kunna föreslå undantag från strandskyddet vid små sjöar och vattendrag i lågt exploaterade områden med lägre skyddsvärden, som till skillnad från dagens regelverk ska beslutas av länsstyrelserna.

Regelförenkling av strandskyddsreglerna

För att åstadkomma regelförenkling och enklare prövning är det inte otänkbart att utredningen kommer att lämna förslag om hur bestämmelserna om strandskydd på ett bättre sätt kan synkroniseras med plan- och bygglagen med dithörande förordningar. Det finns vidare ett behov av förenkling med avseende på areella näringar. Rekvisitet ”de för sin funktion måste finnas eller vidtas inom strandskyddsområdet” bör avskaffas. Vidare bör turism ingå i undantagsbestämmelsen om areella näringar i 7 kap. 16 § 1 miljöbalken. Fisketurism faller idag utanför undantagsbestämmelserna från strandskyddet, som är svår att etablera och utveckla. Det vore önskvärt om utredningen kunde föreslå att ta in kulturhistoriskt bevarandeskäl i 7 kap. 18 c § 5 miljöbalken, för att möjliggöra bevarandet och utvecklandet av kulturhistoriskt intressanta byggnader och miljöer. Den praxis som idag gäller kring tillämpningen av punkt 5 och 6 är ytterst restriktiv, vilket medför att punkterna är ytterst svåra att tillämpa i praktiken. Det finns även ett önskemål om att utredningen ska förtydliga vilka andra skäl än de i lagtexten uppräknade som kan utgöra grund för dispens med hänsyn till senaste avgöranden från Mark- och miljööverdomstolen 2020-03-04, M 4244-19 och M 4793-19.

Det  finns vidare ett uttalat behov av att synkronisera dispens från strandskydd och anmälan om vattenverksamhet. Det är olämpligt att samma åtgärd ska prövas av olika instanser utifrån olika grunder, dispens av kommunala miljö- och byggnadsnämnder och anmälan om vattenverksamhet av länsstyrelserna, med utdragen prövningsprocess och negativa effekter för sökanden som följd. Avgiftsförordningen bör anpassas på så sätt att det blir möjligt för länsstyrelserna att ta ut prövningsavgift och pröva såväl dispens från strandskyddet som anmälan om vattenverksamhet i ett och samma ärende.

Ersättning vid nekad dispens från strandskyddet och inrättandet av nya strandskyddsområden

Vad gäller strandskyddsbestämmelsernas legitimitet är det av högsta prioritet att utredningen ser över konventionsrättsliga aspekter och enskildas rätt till egendom. Bestämmelserna om strandskydd kräver anpassning till Europakonventionen, på så sätt att det i 31 kap. miljöbalken införs möjlighet till ersättning vid inrättandet av nya strandskyddsområden och nekade dispenser på samma sätt som dagens regler om inrättandet av biotopskyddsområden och dispens från biotopskydd. Detta är något som dessvärre slumpmässigt eller avsiktligt underläts av den svenska regeringen år 1995 i samband med Sveriges inträde i den Europeiska Unionen och Europakonventionens införlivande i svensk rätt.

Text: Giedre Jirvell, advokat med särskild kompetens inom strandskyddsjuridik

Kontakt