Mark- & Miljörättsbyrån leder vägen och bidrar till praxisutveckling genom att få bifall i Svea hovrätt, där Mark- och miljööverdomstolen klargör begreppet ”klagorätt” i ljuset av Århuskonventionens krav på prövning.

En enskild, som hade klagat över länsstyrelsens beslut om tillstånd enligt föreskrifterna för ett naturvårdsområde respektive dispens från strandskyddsbestämmelserna, som innebar att grannen skulle få lov att anlägga en väg på den klagandes fastighet, ansågs inte ha klagorätt i miljömålet, utan enbart i ärendet hos Lantmäteriet om inrättandet av officialservitut enligt fastighetsbildningslagen. Klagandens talan avvisades därmed. ”I mål om bl.a. strandskyddsdispens, tillstånd enligt landskapsbildsförordnande, Natura 2000 och beslut efter en anmälan om samråd enligt 12 kap. 6 § miljöbalken har avgränsningen av vilka enskilda som har rätt att överklaga tolkats snävt (se t.ex. MÖD 2001:29, MÖD 2004:55, MÖD 2007:6 och MÖD 2013:32). Avgörande betydelse har lagts vid vad som bedömts vara det skyddsvärda intresset med den rättsregel som varit aktuell vid prövningen. Århuskonventionens krav medför dock att enskilda som är berörda av ett beslut avseende en viss verksamhet eller åtgärd måste kunna komma till tals i något sammanhang där de frågor som har betydelse för deras rättsställning prövas (se MÖD 2015:8). Om en sådan prövning kan komma till stånd på annat sätt är detta normalt tillräckligt för att Århuskonventionens krav på prövning ska anses uppfyllt.”
Målet bedöms ha prejudicerande verkan.

Kontakt